”Om det finns någon hjälte i min pestbok så är det faktiskt en man ur den överhet jag i övrigt går ganska så hårt åt, nämligen Jacob Burensköld, friherre, general och den som övertalades att ta över styret av Stockholm under pesthösten. Han var egentligen inte det minsta sugen, men Knut Posse, den ordinarie Överståthållaren, som landshövdingen i Stockholm kallades, kände sig lite... krasslig och trodde inte att han skulle orka med det hårda arbetet. Posse fegade helt enkelt ur, och man lyckade få Burensköld att ta över. Burensköld fick dessutom bra pröjs i reda pengar, samt ungefär 500 liter vin... Sedan började han arbeta, och var rätt så manisk, försökte styra upp allt, med enorm arbetskapacitet. Trots pesten hann Burensköld dessutom med att försöka organisera om stadens fattigvård, som var i oreda. När jag läste protokollen från hans arbete blev jag faktiskt imponerad. Där var en man som inte tvekade att försöka göra det rätta, och som lade all kraft bakom. Inte minst gripande var det att läsa hur han snart blev frustrerad över hur lite som hade gjorts när pesten precis började sprida sig, då det ännu var möjligt att göra något - och hur han vågade kritisera de som då hade haft makten, trots att han själv var deras underordnade. Burensköld fick helt enkelt försökte städa upp en fruktansvärd röra som andra skapat, och kämpade som ett djur med att göra just det... Bilden är en målning från bönekapellet i Fyllingarums säteri, där han levde sina sista år. Inte särskilt snygg, om man ska vara ärlig. Inte minst är mustaschen inte så lite bisarr...”

- Magnus Västerbro, författare (29 Aug, 2016)