Jacob Burensköld, friherre, krigare, sonson av biskopen i Strängnäs, född på juldagen 1655 i Stockholm, blev 1675 fänrik vid Modees bergsregemente till fot i Malmö och deltog i skånska kriget. Fick 1681 genom drottning Kristinas rekommendation anställning hos Malteserorden, kämpade på dess galärer mot turkarna vid Afrikas kust, men kunde såsom protestant inte hoppas på befordran inom den katolska orden. Efter att 1683 i kejserliga armén hafva slagits mot turkarna vid Pressburg och vid Wien, återkom han 1684 till Sverige. Bevistade 1691-93 kampanjen i Belgien i sällskap med pfalzgreve Gustaf. Befordrades efter Övergången vid Düna (1701) till överstelöjtnant. I kriget i Polen utmärkte han sig, sedan 1704 chef för östgöta kavalleri, i synnerhet i slaget vid Warszawa (1705) under Nieroth. Burensköld utnämndes 1706 till generalmajor och landshövding i Östergötlands län samt upphöjdes i friherrligt stånd. Kom i september 1710 till Stockholm och förordnades som vice överståthållare, en plats, som han beklädde under den måhända hemskaste perioden i huvudstadens historia, den stora pestens tid, till april 1711. Han befalldes då att ta befälet över armén i Västergötland och Bohus län och trädde 1712 i verksamhet som generalguvernör i Skåne. Burensköld stiftade 1726 det stora Burensköldska fideikommisset. Han avled den 24 februari 1738. Följande står att läsa på hans minnestavla i Linköpings domkyrka:

"Utomlands var han befälhavare över ryttararmén väl känd genom segern vid Warszawa. I Sverige först landshövding över Östergötland därefter guvernör över Skåne i båda fallen rättvisans uthållige övervakare hade ingen överman när det gäller rådslag och klipskhet att förutse. Vittne är även Stockholm, en gång rådlöst och härjat av pesten dit kallades han att ta sig an stadens högsta ledning och med Guds hjälp och en gudomlig tur räddade han staden från den rådande förödelsen."